Att bo kvar hos föräldrarna betyder att man ibland måste hjälpa till med det ena och det andra. Idag stod att arbeta i trädgården på schemat. När jag under en kort stund hjälpt min kära mor att rensa rabatten (snarare se på när hon gjorde det), upptäckte jag att  rödmyrorna  hade invarderat. Dessa pissmyror gör j*vligt ont att bli biten av och hela trädgården är full av dessa. Jag bestämmde mig då för att starta ett krig mot dessa hemska små kryp.

Under varje misstänkt sten i trädgården utförde jag giftattacker. Aggressionerna blev som värst när man vände på stenar och upptäckte att hela undersidan var täckt av ett lager av dessa myror. Efter den kemiska krigsföringen finns det förhoppningsvis inte många överlevande myror kvar.

Ikväll lär mördarsniglarna komma fram ur sina hålor. Då blir det ett krig mot dessa, men inte för min del. Det kriget får någon annan ta befäl över. Själv tänkte jag eventuellt hänga på min kusin och annat folk. Vet inte vad vi hittar på om det blir något, men tråkigt brukar vi inte ha det.


//Den massmördande trädgårdsmästaren

...skulle joina Facebook.
Sorgligt, men sant... nu är jag medlem på den där sidan. Jag som hela tiden sagt att jag tänker hålla mig borta från den. Men när fredagskvällen blev trist så tänkte jag att jag behövde underhålla mig med någonting och det blev att joina Facebook. Låter som en riktig höjdarkväll!!! Eller hur?
Ska jag vara ärlig har jag haft roligare. (Tro det eller ej!)

Tror det blir till att lägga sig snart... är trött efter en hård dag i plugget...

Adjöss!

//Facebookaren

Nu är jag äntligen klar med min individuella uppsats!

Jag har suttit hela dagen med denna, eftersom jag som vanligt är trögstartad när det gäller att komma igång att skriva. Jag har ju ändå haft länge ett bra tag på mig att skriva. Det jobbiga är att jag ännu inte riktigt kan pusta ut, då jag fortfarande kan känna oro för att mailet till urkund kanske inte gått fram eller att jag helt enkelt inte har skrivit tillräckligt bra.

Under dagens långa arbete har jag fått i mig en rejäl dos koffein. Jag startade med en stor kopp till frukost, en på förmiddagen, en till lunchen, en på eftermiddagen och en till middagen. Detta har resulterat i att jag nu känner mig trött, men dessvärre inte så sömnig. Däremot har det hjälpt mig att hålla mig vaken under dagen.

Något som jag kommer på mig att göra varje gång jag håller på med pluggar, är att jag plötsligt, näst intill omedvetet börjar klinka på någon av mina gitarrer. Detta brukar resultera i att tiden rusar på och plötsligt har en stor del av min dyra tid flugit iväg. Det kanske vore smart att låsa in dem nästa gång jag skriver ett arbete.

Godnatt på er alla sötnosar och sluskar!

//Kaffetunnan

2006 släppte indie/britpopgrabbarna i The Kooks sin debutskiva "Inside In/Inside Out". Nu har de nyligen släppt sin andra platta "Konk".

Deras debutalbum lyssnade jag igenom några gånger, men det var bara ett par låtar som jag upplevde fastnade, och då framförallt låten "She Moves in Her Own Way". I helhet tyckte jag att debutalbumet, var av hög kvalitet och fick därför höga förväntningar på gruppen. Huruvida har de nu uppnått mina förväntningar?

Det märks tydligt att de har utvecklats. Det märks framförallt på kompet so har blivit betydligt mer avancerat, varierat och emellanåt ganska flummigt. Redan i debutalbumet kunde man finna snygga 60-tals inspirerade gitarrsliniog/solin och dessa återfinns även i detta album och är till och med snäppet bättre. Sångmässigt kan man inte påstå att sångaren Luke Pritchard har utvecklats. Hans röst är fortfarande ganska svajig, men tillsammans med sin brittiska dialekt kan det ändå uppfattas aningen charmit, vilket ändå väger upp det hela.

För att svara min tidigare fråga nu då. Har de uppnått mina förväntningar?
Det tar emot att säga att jag faktiskt inte upplever ett sådant lyft jag hade hoppats på. Trots att de har utvecklats en hel del, kan jag inte påstå att de har blivit roligare att lyssna på. Flera av låtarna känns ganska tråkiga. Detta tror jag beror på en viss avsaknaden av melodier som sätter sig. Jag menar inte att låtarna saknar melodier. Det är precis som i deras debutalbum, bara ett par låtar som jag upplever som starkare och mer värda att lyssna på.

Om man ska ge skivan något slags betyg så får det bli ett litet "ok", eftersom jag faktiskt hade hoppats på något mer medryckande. Dock har jag fortfarande kvar mina förväntningar på något bättre från dem i framtiden, det vet jag att det har kapacietet för.

Musikvideon till låten "Allways Where I Need To Be"

Hare götteligött!

//Den missnöjda kritikern

Eftersom bloggen har musik som ett tydligt tema, har jag nu tänkt börja recensera skivor mm nån gång emellanåt. En recension av någon nysläppt skiva kommer nån gång inom de närmaste dagarna.

Hepp! Nu måste jag fortsätta med den eländiga uppgiften om teori- samt materialdrivna undersökningar, som ska vara inlämnad på tisdag... wish me luck!

//Recensenten

Ikväll har jag varit på bio med Marcus och Anna. Filmen vi såg hette Varg, med Peter Stormare i huvudrollen.
Även om filmen stundtals var aningen seg så rekommenderar jag den ändå!
För att inte spoila för mycket tänkte jag bara nämna att filmen till stor del handlar om ett brott och vem som ska ta på sig skulden för det.

Trailer:

Levereras av Filmtrailer.se

Spoilervarning börjar här:
Efter att ha kollat på filmen började jag fundera på om det är ädelt att ta på sig skulden för någonting som man själv inte gjort, eller om det bara är dumt. Den skyldige är väl den som ska straffas? Men samtidigt är det kanske straff nog att veta att någon har blivit sanktionerad p.g.a. någonting man själv ställt till med, i alla fall om man har ett samvete.
För att avslöja lite mer av filmen, så hade nog den personen som fick ta skulden troligen ändå begått brottet själv om han kunnat. Han var dessutom delaktig i det hela, så att han fick ta det formella straffet var kanske rätt. Den som utförde själva brottshandlingen fick sitt straff genom sitt samvete.

Anledningen till att jag tar det här med dåligt samvete som ett straff i sig hänger kanske ihop med att jag själv lätt får dåligt samvete över saker och ting. Jag kan grubbla på saker länge, ibland även fast det är över småsaker, men ser det ändå som någonting som är mestadels positivt, även fast det ibland kan vara jobbigt. Jag antar det visar att jag bryr mig.

Usch nu kanske du som inte sett filmen blev nyfiken och har blivit spoilad. Ska jag ha dåligt samvete för det? Nää =P Så mycket har jag inte avslöjat, dessutom varnade jag!

men ändå...

Nä nu ska jag försöka sova med gott samvete.

God natt

//Samvetet

...jag klagade på SL!

Jag har inte märkt av speciellt mycket förseningar eller annat strul i trafiken på länge. Jag vet inte om det bara är så att jag ofta åker senare än vad jag gjorde än när jag gick på gymnasiet eller om det faktiskt har blivit bättre.

I helgen var det tydligen kaos i trafiken. Jag drabbades inte av detta, men idag blev jag riktigt sur.
Det var såhär:

Jag var på väg hem efter skolan för att äta lunch. Jag hade beställt pizza på Lindas Krog i Häggvik för att det skulle gå fort att äta någonting eftersom jag skulle hem till Fredrik när jag ätit.
När tåget var vid Häggviks station stannade det som vanligt, MEN...
Det öppnade inte dörrarna, utan åkte vidare till Norrvikens station. Redan då var jag smått irriterad.
Jag klev av tåget och väntade på tåget mot stan på Norrvikens station.
Efter ca 5 minuter ropar de i högtalarna att tåget mot stan är inställt. Då blev jag rasande, eftersom det betydde att jag skulle få gå till Häggviks station, vilket jag också gjorde, eller rättare sagt joggade.
Du må tro att pizzan smakade gott när man tillslut kom hem!

Sedan åkte jag hem till Fredrik i Märsta, där vi nördade oss med Nintendo 64, shopping på Överskottsbolaget och kolla på film. Jag åt dessutom dagens andra pizza där. Känner att jag nog har fått nog av den maträtten på ett tag nu.

Nu har jag kommit hem, sitter vid dumburken och orkar inte göra mkt mer. Har inte ens lust att spela gitarr! (Vilket är sällsynt) Ska nog ta och lägga mig tidigt ikväll, eller åtminstone försöka.

God natt!

/Pizzafreaken

Så var ytterligare en helg över...
Tiden går allt för fort, känns det som. Mycket beror kanske på att jag sover bort mycket av min lediga tid. Men om jag inte skulle sova finns det en risk att jag blir trött och grinig, vilket jag faktiskt har märkt att jag har varit till och från ett tag nu. Kan känna mig extremt lättretlig ibland. Förstår inte riktigt varför.
Känner mig stressad inför en del saker, samtidigt som jag kan känna mig likgiltig inför dem. Det kan låta aningen motsägelsefullt, men det är ganska svårt att beskriva exakt hur jag känner.

Vad har hänt i helgen då?
Ja, det kan man ju verkligen fråga sig.

Fredag kväll roade jag mig med att kolla på film tillsammans med min käre bror. Vi kollade på filmerna "Final Destination 3" och "Hotel Rwanda".
Ja... ingen av filmerna är väl speciellt uppiggande. I den först nämnda filmen dör alla och i den andra dör sådär en miljon. (Dock klarar sig huvudpersonerna). Men rekommenderar ändå Hotel Rwanda starkt! Den är hemsk, men också hemskt bra!

Lördagen sov jag halva dagen. Städade lite på eftermiddagen samt ägnade tid åt att föra över en massa filer till min nya externa hårddiks. (min förra kraschade för ett par månader sedan).
Känner därför också en osäkerhet för vilka filer jag vågar lägga på den hårddisken eftersom jag förlorade allt som låg på den förra. Som tur var hade jag inga överdrivet viktiga filer där. Några saker som jag sörjer är dock några gamla ljudinspelningar från när jag var lite yngre samt inspelningar med mitt gamla band "Funky Ribs" som också försvann. (Har dock de färdigmixade versionerna inbrända på CD någonstans). Tråkigt är det hur som helst.

Söndagen fortsatte i samma anda som lördagen. Sova halva dagen tillbringa tid framför dumburken som är allt för slö. (funderar verkligen på att köpa en ny dator snart). Plinkat på guran och sjungit nån ton kan jag väl nämna att jag gjort också. På kvällen blev det en promenad i regnet med Marcus.

Visst.. det har hänt saker... rubriken må hända vara en lögn. Men det känns som det mesta jag har gjort varit ganska meningslöst och till viss del bara ren tidsfördriv, då jag vet att jag har saker jag kan göra som är av större mening. Förstår inte varför jag inte kan få mig själv att ta itu med dessa, speciellt nu när tiden bara rusar på!

Har märkt att majoriteten av de låtarna jag lyssnar på just nu är 90-talslåtar. Mycket Oasis, Goo Goo Dolls, Gin Blossoms, Spin Doctors o.s.v. den typen av musik.
Tror att jag uppskattar den typen av musik för att den består av enkla, glada och bra melodier som lätt sätter sig på huvudet samt har texter som man i de flesta fall lätt kan ta till sig.
Men det finns även mer avancerade bitar i denna typ av musik, nämligen komp och arrangemang.
Visst! Det är enkelt att kompa dessa låtar, de är inte svårspelade.
Det som är avancerat är de små detaljerna och hur man har valt att lägga ut instrumenten. Små gitarrslingor och riff samt stråkar förekommer. Mindre slagverksinsrument som tamburiner och liknande kan ligga i denna kategorin också. Dessa småsaker tänker man knappt på om man inte är en lika noggrann lyssnare, som jag.
De har dock mycket större betydelse än vad man lätt tror. Skulle dessa detaljer inte finnas med i låtarna skulle de troligen vara betydligt tråkigare, eftersom det inte händer så mycket.
Det kanske är så att det är enkelheten i kombination med dessa väl planerade detaljerna som gör att jag fastnat i den här musiken. Men samtidigt är det inte något som är speciellt för 90-talslåtarna, utan i princip alla låta innehåller någon form av detta för att smycka ut låten.


För att reda ut det här nu... vad är det egentligen jag vill ha sagt?

• Att små detaljer i en låt har större betydelse än vad man kan tro.
• Att 90-talslåtar inom genren pop/rock/alternative ofta är enkla, melodiska låtar, med mycket detaljer som utsmyckningar och har texter som är lätta att ta till sig. Dessa låtar gör mig glad.
• Jag vill uppmana fler att lyssna lite extra efter sådana detaljer som jag har talat om, eftersom det öppnar en större "dimension" av låten, vilken genre det än är.

Slutligen vill jag dela med mig av en låt som jag tycker väldigt mycket om. Den tillhör den genren jag tidigare talat om och innehåller dessutom många smådetaljer (utan att det är överflödigt).

Goo Goo Dolls - Slide



Hare gött!
//80-talisten som fastnade på 90-talet