...av det senaste halvåret:

Som mina trogna läsare märkt, har jag inte uppdaterat på nästan ett halvår. Sist jag uppdaterade var det sommar och jag hade precis kommit hem från Öland. Och självklart har det hänt mycket sedan dess. Mot slutet av sommaren besökte jag Märsta Visfestival som jag då hade tänkt recensera här på bloggen, vilket dessvärre aldrig blev av. Jag kan däremot rekomendera er att besöka den nästa år, den är fruktansvärt mysig. Strax därefter började skolan.

Under hösten har jag läst ledarskapstermin 30hp på Södertörns högskola. Denna kurs har inkluderat ämnen som ledarskapsteorier, ledarskap i andra kulturer, personaladministration och kompetensutveckling. Kursen har varit krävande, då den  trots allt kräver att man läst en B-kurs i antingen företagsekonomi, statsvetenskap eller sociologi. Att den har varit krävande har förvisso bidragit till att man varit rejält stressad ibland. Samtidigt har jag lärt mig väldigt mycket som jag kommer att ha nytta av på framtida arbetsplatser.

Det är med sorgen i hjärtat jag även måste berätta att det har inträffat några mindre roliga händelser under hösten. Under denna höst har jag hunnit med att gå på två begravningar. Den första var Annas morfars, som var en av de mest positiva personer jag någonsin träffat och jag tycker det är jättesynd att jag inte hann lära känna honom bättre. Någon månad senare avled även min pappas fru, min "låtsasmamma" Diana, efter en längre tids sjukdom. Då hon var en mycket drivande person och den som förgyllde vardagen för min far kan jag inget annat än att känna stor sorg. Det är flera kurskamrater som förlorat närstående och min bästa vän förlorade även under hösten sin farfar.

Det är läskigt hur fort den här hösten har gått. Normal brukar jag tycka att september och början av oktober går trögt innan man kommit igång ordentligt efter sommaren. Men den här hösten har bara swischat förbi. Helt plötsligt var jag ett år äldre och upptäckte att "oj det är visst jul och 2010 snart". Under hösten har jag också sökt praktikplats för nästa termin utan någon större framgång. Jag måste nog erkänna att jag kunde ha legat i mer, men jag har haft mycket annat att tänka på också. I januari hoppas jag på att klara min sista tenta för att strax därefter hämta ut min examen. Sedan väntar arbetslivet och jag måste lämna tryggheten i skolan för att ta mig ut på den just nu kalla arbetsmarknaden, men det ska inte vara omöjligt att slå sig fram där!

Trots att det är en del skolarbete och annat att tänka på ska det ändå bli skönt att fira den där högtiden vi brukar kalla jul. Med snön kom även julstämningen. Trots att det känns lite tjatit eftersom jag gjorde samma sak förra året vill avsluta detta inlägg med lite Sinatra (tycker att det passar väl denna dag):



Hoppas att alla får en mysig jul!

/Markus mysik

Här om dagen var det första april och då började Ipredlagen att gälla. Själv tycker jag att politikerna valde ett passande datum, då första april normalt är känd som dagen då det är tillåtet att skämta fritt.

Ja Ipred käns som ett skämt. Att upphovsrättshavarna ska kunna kräva att internet operatörerna ska lämna ut sina kunders IP-adresser kan nästan liknas med att låta dem lyssna av dina telefonsamtal, vilket är ett hot mot integriteten. Om jag till exempel skulle skicka en fil med filnamnet: "Britney Spears - Oops I Did it Again.mp3" till en kompis, räcker det för att de ska kunna snoka upp min IP-adress, sedan kanske begära en husransakan och beslagta min dator? För att det därefter ska visa sig att det är en cover av låten som jag själv spelat in. Okej... nu överdriver jag, men det är ändå principen jag vill betona.

Jag har en känsla av att fildelningen har ökat till stor del beroende på skivbolagens och filmbolagens envishet när det gäller att kopieringsskydda sina CD- och DVD-skivor, samt DRM-skydda wma-filer. För konsumenten är detta bara onödigt krångligt då man oftast vill ha sin musik i mp3-format. Om CD-skivan inte går att rippa eller inte går att spela i alla CD-spelare på grund av kopieringsskyddet käns det ju menigslöst att köpa den. Musiken som erbjuds på internet är ofta i wma-format (windows media audio), vilket inte är lika kompatibelt som mp3 och går dessutom att DRM-skydda. DRM kan funkera på olika sätt, men begränsar ofta filen att kopieras.

Åter till resonemanget angående ipred...

Jag har full förståelse för att upphovsrättshavarna vill ha betalt för sin musik, sina filmer, böcker osv och det tycker jag de ska ha. Dessvärre tror jag inte att skrämseltaktiken fungerar i längden. Utvecklingen av fildelningsprogram går mycket snabbare och känns mer innovativ än vad de lagliga alternativen verkar vara. Ett förslag jag har grunnat på, vore att alla som vill tanka ner film och musik fritt får betala en summa till STIM och skiv-/filmbolag, kanske som en integrerad del av internetabonnemanget. Det enda problemet jag ser med detta är att det blir svårt att rättvist fördela pengarna. Summan får dessutom inte vara allt för hög. Som det ser ut idag tror jag att fler kommer skaffa sig tjänster som döljer IP'n, till exempel Ipreddator. Är det inte bättre att dessa pengar går till upphovsrättshavarna än dessa tjänster? Jag tror skiv- och filmbolagen måste tänka om och vara betydligt mer innovativa än vad de hittills varit. De enda de har gjort är att försöka begränsa spridningen av sin musik och film. Och vad är vitsen med det? De vill väl ändå att musiken och filmerna ska konsumeras?

/Ipredkritikern

Nu börjar det kännas som vår! ÄNTLIGEN!

Idag hade jag och Anna ingen undervisning i skolan, så vi hade bestämt oss för att hitta på någonting bara hon och jag. Vi såg i tidningen någon gång i slutet av förra veckan att det skulle vara en intressant utställning på Nationalmuseum; Prerafaeliterna.

Vi tog därför sovmorgon för att sedan åka in till stan för att gå på presentationen av utställningen klockan 13:00. Det var härligt att gå till tågen och i stan idag. Solen sken och värmde på ryggen. Det kändes skönt att kunna ha tunnare kläder på sig idag. Anna tyckte att jag såg ut som en "kultursnobb", vilket jag kan hålla med om. Klädvalet var fullt medvetet.

Utställningen var jättebra och rekommenderas verkligen! Många tavlor var mycket vackert målade med extremt mycket detaljer och otroligt bra när det gäller ljus och färgsättning. Sällskapet kunde heller inte vara bättre!

På vägen hem kände jag att jag behövde mat i mig då jag inte hade ätit sedan frukosten. Eftersom min ämnesomsättning är extremt hög är det illa eftersom min energi avtar samtidigt som mitt humör sjunker. Efter att ha ätit en halv macka (delade med Anna), ett wienerbröd och en kopp kaffe kände jag mig betydligt piggare. I alla fall för en stund, var redigt hungrig igen redan när vi kom hem, knappt en timme senare.

Trots hungern har denna dag varit mer än lyckad! Jag menar en solig vårdag, en bra utställning och det bästa sällskapet man kan tänka sig kan det bli annat än bättre än bra?

Nu är det dags för mig att hoppa i sängs eftersom vi har föreläsning klockan 9 imorgon!

Tjingeling!

/Kultursnobben

I fredags lämnade vi in den slutgiltiga versionen av uppsatsen som vi slitit med i över två månader. Det känns verkligen härligt. Nu väntar vi bara på betyget. Här kommer lite bilder som illusterar våra sena fredagskvällar på Södertörns högskola:


Sena kvällar kräver kaffe och godis


Ensamt, ensamt, i de datasalarna som brukar vara fulla under dagarna.


Inte speciellt livat i entrén heller

Imorgon är det upprop på Stockhlms universitet, där jag under kommande halvår ska läsa psykologi tillsammans med Anna. Det ska bli spännande! Igår var jag och Anna och utforskade området där vi ska hålla till, som ligger en bit ifrån själva huvudområdet. Det ligger jättemysigt!

I höst blir det antagligen ledarskap på Södertörn. Jag kan egentligen hämta ut min examen redan i vår, men vill eftersom ha examen inom PEO-programmet och tycker att ledarskapskursen verkar nyttig, väljer jag att plugga ett halvår till.

Ha det gött!

/Universitetsstudenten

Jag borde inte slösa tid åt att skriva det här. Jag borde egentligen skriva så att fingrarna blöder på uppsatsen. Det är inte många dagar kvar till deadline och vi har fruktansvärt mycket kvar att skriva. Jag har ägnat dagen åt att fixa dispositionen så att det sedan bara ska vara att klistra in de avsnitt som är kvar att skriva. Jag har även ägnat mig åt metoddiskussion, reliabilitets- och validitetsdiskussion, beskrivning av dispositon, avgränsningar och mycket mer idag.

Jag lär väl sitta här i någon timme till, precis som det har varit de senaste dagarna som jag har varit i skolan. Vi har fortfarande den teoretiska ramen, resultat och analys, diskussionsavsnitt, slutsats, källförteckning, samt bilagor kvar att skriva. Därefter väntar en ordentlig genomgång av det vi har skrivit. Det är viktigt att källorna är 100% korrekta, annars blir vi underkända på en gång. Vi börjar dessutom tfundera över om vårt material verkligen kan säga så mycket, vilket ger en smått panikartad känsla. Detta går inte att jämföra med en gymnasieuppsats. Det här är ett examensarbete och därför ställs det mycket höga krav. Jag vågar inte ens tänka på vad som händer om vi skulle underkännas.

Jag har heller inte hunnit inhandla alla julklappar än och är dessutom helt pank. Jag märker att jag har mycket kort stubin, är allmännt grinig och agerar inte alls som jag brukar. Jag mår dåligt av detta också, eftersom jag känner att jag dels kan dra ner andras humör och dessutom lätt såra någon eftersom jag har lätt för att explodera. Jag känner mig också väldigt sårbar just nu och tar lätt åt mig sådant som inte behöver vara någonting illa menat.

Nä nu har jag bloggat allt för länge... ingen tid får egentligen gå till spillo.

/Akademikern