Den otroligt flitige studenten...

... börjar sin dag med att sova länge och vakna upp hemma hos sin älskling. Han tar sedan god tid på sig att duscha och laga frukost. Någon gång mitt på dagen åker han hem till sig för att flitigt läsa sin kurslitteratur. Väl hemma kommer han på att han har lite andra saker han måste uträtta. Han har dessutom en hungrig bror hemma som vill att den otroligt flitiga studenten ska laga mat. Den otroligt flitige studenten, som också är otroligt snäll, lagar mat åt dem båda. 

Medan den otroligt flitige studenten äter mat tillsammans med sin bror sätter han på en film. När han sedan hade ätit klart känner han sig väldigt trött och lägger sig därför på soffan. Efter ett par minuter senare somnar den otroligt flitige studenten och sover i ett par timmar. När han sedan väl vaknar tar han och sätter sig i sitt rum för att plugga.

Efter att ha läst ca fem sidor i sin bok börjar den otroligt flitige studenten att tröttna och börde hitta på andra aktiviteter som t.ex. att ladda in data i sin mobiltelefon. Inte långt senare visar det sig vara middag. Den otroligt flitige studenten tar god tid på sig vid matbordet. Han diskuterar åtminstone begreppet socialt kapital med sin käre bror under middagen.

Efter middagen började det klia i den otroligt flitige studentens fingrar, han såg sin fina gula elgitarr stå ensam i ett hörn i hans rum. Självklart är han ju tvungen att klia lite på guran, vilket han gör en längre stund.

Sedan var det dags för den otroligt flitige studenten att åka tillbaka till sin flickvän. När han kommer fram bestämer han sig för att skriva ett blogginlägg och där slutar denna godnattsaga.

God natt!

/Den otroligt flitige studenten

Så var det dags för C-kursen

Nu har plugget börjat igen. Klockan för två timmar sedan började introduktionen där det visade sig att allting verkar onödigt krångligt, mycket beroende på denna skolans sätt att organisera saker och ting. Scheman säger olika saker och vi verkar ha tre olika "workshops" som ibland ligger parallellt, vilket kräver extra noggrann planering från oss studenter. Eftersom det också finns scheman som säger olika tider blir man ju aningen nervös, man vill ju inte gärna missa någonting, speciellt då lärarna skrämmer upp en med att säga hur extremt viktigt det är att gå på de schemalagda aktiviteterna. Seminarierna är tydligen extremt viktiga att gå på. Missar man ett menar lärarna att man med största sannolikhet kommer misslyckas med inlämningsuppgifterna. Man får dessutom en extrauppgift att göra.

Det verkar till en början vara mycket litteratur att läsa, mer än vad jag från början trodde eftersom jag inte visste att dessa "workshops" ligger parallellt. Något som är positivt är att lärarna har valt mycket kurslitteratur som vi redan läst, vilket gör att det blir billigare för mig, men inte så mycket lättare eftersom vi måste fördjupa oss betydligt mer än tidigare i dessa böcker.

Skolan verkar också vilja småjävlas lite idag då de har schemalagt introduktionen klockan 13.00-15.00 och sedan en föreläsning 16.00-18.00. Introduktionen varade i knappt en timme dessutom. (Hade i och för sig inte räknat med att den skulle hålla på så mycket längre). Så nu står jag vid en dator i biblioteket och har ganska tråkigt.

Sociologi C verkar ganska mycket jobbigare än B-kursen. Mycket beror nog på det krångliga schemat, vilket gör allt svåröverskådligt. C-uppsatsen ska tydligen skrivas i par, vilket känns skönt. Jag var rädd att den skulle skrivas individuellt, vilket måste vara extremt jobbigt. Skriver man i par har man någon att bolla idéer med, man kan fördela arbetet och det känns betydligt tryggare att ha någon att arbeta med när det är en så viktig del av kursen. Jag har redan pratat med Monica som jag skrev B-uppsatsen med. Det är troligt att vi kommer att skriva tillsammans eftersom samarbetet gick bra förra gången vi skrev.

Nu är det bara ca 45 minuter kvar innan föreläsningen. Föhoppningsvis slutar vi tidigare än vad som står på schemat. Att stanna här till klockan 18.00 känns lite väl jobbigt.

Simma lugnt!

/Sociologi C-studenten


Ojoj! Nu var det...

 ...en vecka sedan jag skrev senast. Jag som hade börjat få in rutinen att skriva regelbundet. Jag antar att det är nu som jag ska skriva om vad som har hänt under den senaste veckan.

I söndags var jag och Anna inne i stan. Det vi i princip hann göra var att kolla på bokborden på Drottninggatan i regnet. Jag hittade en bok bland borden och en på ett av antikvariaten på Drottninggatan. Den jag hittade på antikvariatet är nog den som är av mest intresse för denna blogg. Titeln är:  "The music quotation book". Denna bok tänkte jag ta något citat ur när jag skriver inlägg här på bloggen. Jag har dessvärre inte tid att ta ut något citat just nu.

I måndags spelade jag biljard med Marcus på biljardpalatset och träffade Anna på kvällen.

I tisdags
gick jag upp ganska tidigt hemma hos Anna för att sedan ta tåget till Flemingsberg där jag registrerade mig för terminen på Södertörn. Därefter åkte jag in till stan för att träffa Anna. Medan jag väntade på att hon skulle komma in till stan gick jag omkring och kollade på bl.a. skjortor. När jag väl träffade Anna åkte vi till JMK där hon ska plugga i höst. Vi gick omkring och undersökte lokalerna en stund så att Anna inte skulle känna sig helt vilsen då hon börjar på måndag.

I onsdags tog jag och Anna en biltur ut på landet. Därefter åkte vi hem till mig en liten stund och hämtade lite kläder och lite andra saker jag kände att jag kunde behöva hemma hos Anna. Vi åkte sedan till Annas farfar och kollade på OS en stund. Vi fick se ett OS-rekord och ett världsrekord, båda av jamaicaner, under den korta tid vi var där. Vi tog sedan tåget in till stan för att kolla på anteckningsblock och annat som kan tänkas behövas inför skolstarten.

Igår var jag Marcus och Annorna i Kista galleria. På H&M hittade (min) Anna en vit skjorta och en svart pull-over-väst åt mig. Anna tyckte att jag så söt ut i det, men jag kände mig som en lite skolpojke. Jag var lycklig och Anna var överlycklig när vi hade köpt det. Marcus var också in i rackethallen en sväng för att han ville börja på badminton igen och om jag inte kommer ihåg fel så har han sin första träning idag. Jag och Anna åkte sedan till Sollentuna bibliotek för att låna böcker vi behöver, kurslitteratur, och vi fick båda tag i varsin bok. Därefter började vi gå hem till mig och på vägen hem ringde min kära mor och undrade var jag befann mig. Eftersom hon var i närheten med bilen fick jag och Anna skjuts hem till mig där vi också åt middag. Senare på kvällen åkte vi tillbaka till Märsta och hälsade vi på Linda som var kattvakt. Trötta gick vi sedan hem till Anna för att sova några timmar.

Idag återstår att se vad som händer. Just nu sitter jag här hos Anna. Jag måste försöka ta mig till banken för att lösa in utbetalningskortet med min lön. Senare ikväll ska jag och Anna hem till Fredrik och Madde för att kolla på film. Så mycket mer vet jag inte vad som kan tänkas hända idag.

Nu ska jag sticka iväg en stund. Hare bäst!

/Den aktiva inaktiva bloggaren


Jag tror jag börjar bli...

... bättre! Jag har inte speciellt ont i halsen, bara lite hosta, knappt någon snuva och känner mig pigg. Jag tycker det låter som jag inte är långt ifrån att vara fullt frisk! UNDERBART! Det är många som har sagt att de tycker synd om mig och kallar mig "stackarn", men jag är glad att ni bryr er om mig. Samtidigt finns det ju de som har det betydligt värre än mig. Jag såg på filmen Shooting Dogs igår. Den handlar om inbördeskriget/massakern i Rwanda. Människorna som filmen handlar om kan man kalla stackars! Jag blir ju inte direkt ihjälhuggen med machete, men visst, man behöver inte vara döende för att någon ska kunna tycka synd om en. Det kan vara synd om en som fått en sticka i fingret också. Jag är nog mest bara trött på att vara "stackarn".

Idag fick jag någonting otroligt gulligt skickat till mig med posten. Det var ett litet rött paket. När jag öppnade det låg det ett litet mjukdjur liknandes en kanin där i. Det hängde med en lapp och på den stod det: "Hej Markus! Hoppas du mår bättre... Puss, Anna" Bara glädjen av denna presen fick mig att känna mig friskare! Du är underbar Anna!

För er som undrar
vad jag har gjort idag kan jag avslöja att jag inte har gjort någonting speciellt. Jag ägnade timmar åt att följa en fruktansvärt jämn tennismatch på TV. Efter ca fem timmars spel vann Sverige mot Frankrike, vilket var tur. Jag hade inte tyckt att det hade varit så kul om Sverige förlorade efter att ha följt detta drama i timmar. Det hade varit ännu värre för de stackars tennisspelarna. Lite synd är det kanske om fransmännen. Nu är det inte så att jag följde matchen hela tiden, jag gjorde ju faktiskt saker emellanåt. Hade jag suttit framför TV'n i så många timmar i sträck hade vi lätt kunnat konstatera att det är nåt som är galet fel med mig, Jag brukar inte vara känd för att följa idrott, speciellt inte tennis av alla sporter. Fotboll kan väl gå hem.

Nu
ska jag ta och göra någonting annat än att blogga. Jag börjar få skrivkramp efter att detta inlägg plötsligt bara försvann första gången trots att jag sparade hela som utkast.

Sköt om er!

/Soffidrottaren

Otroligt less på att vara sjuk

Jag är inne på min tredje vecka som sjuk och det verkar gå upp och ner hela tiden hur jag mår. Jag är otroligt less på det här. Det värsta är att jag har haft väldigt svårt att få i mig föda på grund av att jag har så gryyyymt ont i halsen. Till och med vatten känns ibland plågsamt att få i sig. Tidigare idag lyckades jag få i mig två smörgåsar, vilket tog en timme. Till middag lyckades jag ändå få i mig en någorlunda stor portion spaghetti, så jag känner mig faktiskt rätt så pigg för tillfället. Det gjorde jag inte tidigare idag då jag däckade i min säng större delen av eftermiddagen. Jag verkligen avskyr att vara känna mig så här svag och ynklig.

Även fast det känns tungt så verkar det ändå som om att det håller på att ge sig sakta men säkert. Jag har inte riktigt lika ont i halsen idag, jag har heller inte tagit någon smärtstillande tablett, vilket jag har gjort tidigare dagar, dels för att lindra smärtan och dels för att få ner febern då den har varit för hög.

I måndags var jag på vårdcentralen igen
och de tog nya prover som egentligen inte sa så mycket. Läkaren skrev ändå ut penicillin mot min "luftrörskatarr". Det verkar ändå som om de ger ett visst resultat. Jag mår långt ifrån så dåligt som jag gjorde i måndags då jag fick närmare 40 graders feber. Idag har jag bara haft gränsfall till feber vid ett par tillfällen under dagen.

Trots att det känns svårt försöker jag ändå hålla upp hoppet om att bli frisk snart. Penicillin brukar ge resultat inom tre dagar, vilket är imorgon. Eftersom jag känner mig betydligt bättre än i måndags kan man nog också säga att det har gett resultat, men jag kan fortfarande inte vara 100% säker eftersom mycket också tyder på att det är ett virus jag har. Om så är fallet är det bara att vänta ut.

Jag hoppas och tror att jag kommer att vara frisk snart. Jag vet att jag har sagt det länge, men det känns som att det är dags nu. Jag har inte heller inte träffat Anna på flera dagar, saknar dig otroligt och hoppas att vi ses snart igen.

Jag är i alla fall glad över att jag inte verkar ha smittat någon annan!

/Den ynklige Markus

Lasse Winnerbäck på Zinken

Jag har aldrig varit det största fanet av Lars Winnerbäck, men har lyssnat en del på hans musik och har i nog bara varit positivt inställd till den. Konserten på Zinkensdamm IP har bara gjort mig ännu mer positiv till Lasse.

Klockan 18:00 var det insläpp på Zinken och det dröjde ett bra tag innan förbanden började spela. Vi satte oss på läktaren för att invänta Lasses framträdande. Där satt vi också i över tre timmar. Det kändes verkligen onödigt med så många förband som det var. Det enda förbandet som var riktigt bra var Miss Li. - Vilket drag! Jag kan däremot tycka det var lite synd att hon uppträdde på lilla scenen, speciellt eftersom ljudet var betydligt sämre på lilla scenen. Ljudet var för övrigt inte det absolut bästa på konserten över huvud taget. Jag har hört betydligt bättre, men det var ändå klart godkänt!

Winnerbäck själv var otroligt bra! Han är säker på scenen och det var riktigt bra drag i musiken. Publiken verkade hängiven vilket bidrog till en skön stämning på Zinken. Jag hade hört ett flera av låtarna som spelades under kvällen, men långt ifrån alla. Det kändes däremot inte som en nackdel att jag inte hört alla låtar, utan snarare tvärt om, det blev mer intressant.

Jag hade lite beslutsångest när jag valde vilken av hans låtar jag skulle lägga upp på min blogg. En låt som spelades på konserten kändes som ett krav, men han spelade ju så många bra. Tillslut kom jag fram till denna:



Luta er tillbaka och njut!

/Han som gillar Winnerbäck

Besöket på vårdcentralen

Jag kom nyss hem från vårdcentralen. Efter närmare en och en halv timmas vistelse där fick jag den otroliga diagnosen: Förkylning!

För er som undrar vad jag gjorde på vårdcentralen i en och en halv timme, kan jag berätta vad de utsatte mig för:
De kände på min hals, lyssnade på mina lungor, kollade syreupptagningsförmågan, gav mig inhalation som skulle vidga luftrören, kollade syreupptagningen igen, kollade på mina läppar och tog tillslut ett blodprov i armen för att se om det var något fel på mina sköldkörtlar. Provsvaren skulle de höra av sig om ifall det var någonting som verkade fel.

De skrev dock ut en hostmedicin till mig. Den verkar lite läskig då den innehåller morfin och 96% etanol - rena knarket! Frågan är hur mycket den kommer att hjälpa då min hosta verkar ha lugnat sig idag, men den funkar säkert bra att ta innan man lägger sig, då den är sövande.

De ringde precis från Gärdesskolan i Sollentuna. De vill att jag jobbar på fritids nästa vecka och eftersom jag tidigare sagt ja till erbjudandet, ifall de skulle bli aktuellt, kan jag heller inte tacka nej nu. Jag hade inte planerat med detta, men samtidigt behöver jag pengar. Arbetstiderna är inte så farliga heller, så jag lär troligen hinna göra annat också. Det känns samtidigt sorgligt eftersom jag nu börjar friskna till. Det känns som sagt inte som jag har gjort så mycket de senaste veckorna. *suck*

/Fritidsfröken Markus

Fortfarande förkyld

Jag börjar känna mig väldigt frustrerad över att min förkylning aldrig ger sig. Jag har snart dragits med denna i två veckor. Det känns som om att det går i vågor hela tiden. Jag trodde var på bättringsvägen här om dagen, men nu har jag fått ont i halsen. Det jobbiga är att det inte känns som vanlig halsont, utan snarare som om mitt struphuvud skulle vara inflammerat. Man kan beskriva det mer som konstand värk i halsen.

Det känns inte som att jag har gjort så mycket de senaste veckorna, vilket beror på att jag dels inte har orkat eller inte vågat anstränga mig. Jag känner mig därför extremt tråkig och slö. Jag har också börjat känna mig lite nere stundvis, som troligen är en följd av detta. Jag vill ju göra saker!

Imorgon ska jag ringa vårdcentralen och hoppas på att få en tid. Får jag en tid kan de förhoppningsvis också hitta felet på mig. Jag vill absolut inte höra svaret "tyvärr, vi kan inte hitta någonting. Hör av dig om några dagar om du inte känner dig bättre då!". Detta svar fick jag förra året när jag hade haft hög feber konstant i över en vecka och det svaret kändes inte speciellt lugnande.

Även fast jag inte mår bra så har jag, Anna och Linda bokat biljetter till Lars Winnerbäcks konsert på lördag. Det ska verkligen bli jättekul och jag hoppas verkligen att jag mår bra då!

Krya på mig!

/Sjuklingen

Regn och åska, pladder och icke-pladder

Jag har fått klagomål från olika håll om hur sällan jag skriver på min blogg, vilket jag också har bett om ursäkt för. Eftersom jag inte har någonting bättre för mig just nu så kan jag ju lika gärna glädja alla mina läsare med ett nytt inlägg. Det finns däremot ett skäl till att jag inte borde skriva nu och det är väderfenomenet åskan.

Åskan ja, de senaste dagarna verkar det ha varit gott om regn och åska. Min kusin var hemma hos mig alldeles nyss och lånade datorn eftersom åskan slog ut deras modem här om dagen. Jag måste erkänna att jag blev rädd att samma sak hänt mitt modem alldeles nyss då internet plötsligt lade av. Lättad blev jag när jag startade om det och allt verkade fungera som det skulle. Igår märkte jag aldrig av åskan vad jag kan minnas, men regnet föll större delen av dagen. Visst kan det vara mysigt med regn och åska, men om man ska vara utomhus en stor del av dagen, vilket jag också skulle, är det inte lika välkommet.

Om ni följt min blogg så kan ni också kanske klura ut vad jag gjorde ute i regnet igår. För er som inte redan klurat ut detta kan jag avslöja att jag var inne i stan och titta på Prideparaden tillsammans med Anna. I flera timmar stod vi på den plats vi valt ut (utanför slottet, längs Skeppsbron), dels för att vänta på paraden och självklart för att sedan beskåda den. Under tiden vi stod där regnade det nästan oavbrutet. Eftersom vi bara hade ett paraply så hade vi knappt hunnit till slottet innan var min tröja helt blöt på ena ärmen.

Visst fanns det ändå någonting mysigt med regnet, det gav mig en bra anledning till att hålla om Anna. Eftersom jag fortfarande var och är förkyld är det ju inte bra om man blir kall! Dessutom är det ju alltid mysigt att hålla om någon man tycker om.

Prideparaden i sig var vill jag mena, var mycket underhållande. De flesta i paraden verkade glada, vilket också smittade av sig på mig, då jag kände mig väldigt glad när jag stod där och åskådade paraden. Något som var roligt i sig var att se vilka organisationer och företag som var representerade. Det var fanns både högst förväntade och högst oväntade organisationer med i paraden. Man blev lite förvånad att även t.ex. folktandvården fanns med i paraden.

Idag har jag i princip bara sysslat med en sak. Jag har börjat föra över gamla videoband med klipp från när jag var liten till digital form. Efter att både hårdvara och mjukvara krånglade till en början tog det sin tid att komma igång, men nu har jag i alla fall kodat om ett av de många videobanden vi har hemma till digital form.

Jag och bästis som ettåringar
Tog den här skärmdumpen från filmen. Det är jag och bästis Sofia hemma hos mig. Jag ser ut som Toker i Snövit!

Något som heller inte får glömmas bort är att jag har pratat med Anna i telefon. Hade dock önskat att du var här hos mig eller att jag var där hos dig, Anna! Saknar dig redan, trots att det inte var ett dygn sedan vi sågs sist.

Det var allt för idag! Ni ska inte behöva vänta allt för länge på nästa uppdatering, det är ett löfte!

/Toker

Hemma från Magaluf del 2

Usch! idag har jag varit riktigt förkyld, men äntligen så börjar jag känna mig piggare och bättre nu på kvällen. Därför passar det också bra att jag fortsätter med min serie "Hemma från Magaluf".

Jag tänkte fortsätta med denna serie genom att publicera lite bilder tagna på resan, som jag tidigare lovat att jag skulle göra.



På den här bilden kan man se stranden i Palma Nova. Det var den strand som låg närmast vårt hotell, men inte den stranden vi helst gick till, då vi helst valde Magalufstranden eftersom andelen ungdomar var större där. Magalufstranden var också enligt mig finare och det var inte lika tätt med folk där.



En av dagarna åkte några av oss in till Palma för att se staden och förhoppningsvis kunna shoppa lite, eftersom shoppingutbudet inte var det bästa i Magaluf/ Palma Nova. Denna bild är tagen i taxin på väg in till Palma.



Den här bilden är tagen längs sidan på väg upp til katedralen i Palma. Som ni kan se, var utsikten mycket fin därifrån.



Varje dag gick hela gänge ut och åt mat på någon av restaurangerna i området. Den här bilden är tagen på The Blue Bar.



Paraplydrinkar känns som ett måste när man åker på solsemester, denna kväll blev det en tequila sunrise.



Grabbarna Grus är ett populärt hak i Magaluf. Det finns även en Beach Club, som jag hörde skulle vara bra, men dock aldrig besökte. Detta klistermärke klistrade en av de anställda på Grabbarna på mig när vi besökte stället. Senare på kvällen ryckte jag bort klistermärket och fick där istället en rött flammigt märke (Irriterad hud). Detta syntes flera dagar efteråt. Jag borde ha gått och krävt en gratis drink för det lidande jag fick av märket :P.



Hängde vid poolen gjorde vi också en hel del.

Det här är slutet på "Hemma från Magaluf del 2". Det är inte omöjligt att det kommer en del 3 också. Imorgon ska jag och Anna in till stan för att beskåda prideparaden. Har jag tid kanske jag skriver lite om det imorgon.

Natti natti!

/Markus som schtekte i Magaluf

Hemma från Magaluf del 1

Jag skäms för att jag har varit så lat att skriva den sista tiden. Lite beror kanske på att jag var bortrest förra veckan. Därför kan man ju tycka att jag borde ha en massa att berätta, och visst har jag det!

För att knyta ihop med mitt förra inlägg kan jag meddela att jag nu har sett Dj Sammy live. På torsdagen besökte vi den stora nattklubben BCM i Magaluf (som sägs ska vara en av Europas största). När vi såg att Dj Sammy skulle dit kändes det självklart att köpa biljetter till den kvällen. Jag hade ändå ganska låga förväntingar på stället som skröt om sitt ljudsystem på 50 000 W, lasereffekter osv.

Hur var BCM då?
Jag skulle vilja beskriva det som: "Det galnaste stället jag har besökt i hela mitt liv".
Ljudet var helt otroligt, basen dunkade så att hela kroppen skakade, utan att musiken var allt för hög. Jag hörde inte ett enda knaster, tendens till överstyrning eller spruckna högtalar, som man inte allt för sällan stöter på. Dj Sammy spelade en riktigt bra mix av låtar och valde ut de allra bästa bitarna ur låtarna. GRYMT! Ljuseffekterna var lika bra de.

Gick man ner en våning var det "Water Party", vilket gick ut på att vatten sprutades ut över dansgolvet. Även där var ljudet och musiken riktigt bra! Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att så att hoppa med en stor flock britter, typ 90% av manigt kön i en decimeter vatten, men det var det!

Britterna ja. De var överallt. Det kändes som att hela Magaluf/ Palma Nova var ett enda brittiskt samhälle, förutom en del skandinaver. Restaurangerna kändes mycket brittiskt anpassade till feta britter då de till och med kunde servera pommes frites till spaghetti carbonara.

Vi hade ganska kul åt dessa britter. Vi retade dem för deras uttal, deras stil, och utseende. Tjejerna var ofta ganska slampigt klädda, medan killarna såg ut om kopior av Wayne Rooney.

Hotellet fick godkänt betyg av mig. Det var bra pool och rummen var hyfsade. Luftkonditioneringen var dock inte ställbar, vilket bidrog till att jag frös om nätterna, vilket säkert är en anledning till att jag är förkyld nu.

Maten har jag redan varit inne på tidigare och som sagt, det serverades mycket pommes frites. För övrigt var maten helt OK, fast priserna var däremot rätt höga. Det enda som var riktigt billigt var alkohol, och då speciellt starksprit. för 25€ kunde du få en hel 3-litersdunk vodka, förvisso inte den godaste sorten, men ändå.

Nattlivet i Magaluf var ändå inte så bra som jag hade tänkt mig, men undantag för BCM. Det fanns nästan för många ställen, de var små och hade ändå ofta få besökare. Det fanns flera svenska/nordiska klubbar/barer och ännu fler brittiska.

Det börjar nu bli sent och jag känner att jag borde lägga mig och sova så att jag blir av med min förkylning. Del 2 av "Hemma från Magaluf" kommer inom de närmsta dagarna. Då lär även bilder från resan dyka upp.

Ha det gött!

/Den trötte och förkylde Markus

RSS 2.0